Peru

Det kanns lite konstigt att borja skriva om vistelsen genom Peru nu medan jag sitter, solbrand och varm i en liten by i Colombia, men jag ska gora mitt basta.

Vi landar i Peru. Fran mysiga och hemtrevliga Argentina (som jag verkligen borjat fa smak for) till Peru. I borjan tyckte jag att det verkade riktigt, riktigt trakigt. Det var dimma overallt, mycket bilar och tokig trafik. Det verkade verkligen trakigt.

Vi tog taxi till vart hostel som lag brevid... tja brevid vad som skulle forestalla havet. Nu var det bara dimma. Men vi kom in pa hostelet som var trevligt. Vi tog av oss packningen och at lite frukost. Blodsocker=Mer possetiv Jonathan. Sedan bestamde vi oss for att ga ut och se oss omkring. Nu (till min stora forvaning) hade dimman frosvunnit likt mitt daliga humor och plotsligt befann vi oss i de mest mysiga kvarteren med utsikt over havet. Okej det var inte precis en fin strand men vi hade anda inte tankt bada.

Lunch pa en liten mysig restaurang som serverade fiskratter. Matta och sugna pa att se oss omkring borjade vi vandra mot ett shoppingomrade som skulle ligga ganska nara intill vattnet. Perfekt eftersom att Mallan behovde en ny kamera (hennes blev ju stulen i Argentina). Det var varmt och skont och overallt cyklade folk omkring med "glasscyklar" som serverade de behovande med frysta gudomligheter. Vi kopte ingen.

Vi hittade ingen bra kamerabutik pa stallet men fick tips om en storre affar med elektronikvaror. Taxi hjalpte oss dit och sedan var vi framme. De hade inte samma kamera som Malin hade innan men en battre, dock bara pa deras andra affar (20 min med taxi). Val framma och efter lang vantan fick vi antligen kameran. Hemma pa hostelet raknade vi ut att den kostade nastan tva ganger sa mycket som i sverige men vafan, nu hade vi en kamera!

Lima (som vi landade i) var inte en stad vi stannade i lange. Vi bestamde oss for att aka ner i landet langst kusten. Ett problem var att det pagick demostrationer sa vi kunde inte aka riktigt sa lang ner som vi ville. Men vi kom tillslut till Huacachina. Ett stalle som ar kant for sandboarding (som snowboard fast pa sanddynor). Vi kom fram sakert pa natten med Cruz del sur (sakra bussar med tv-instruktioner hur man spanner fast baltet, tar sig ut etc) men det var inte foran morgonen som vi sag att vi befann oss omringade av sanddynor.

Den pyttelilla staden som lag runt en oas lag mitt i oknen. Det var nastan en overklig syn. Jag trodde att Peru var djungel och massa dimma. Hursomhelst var sandboarding aktiviteten Nr1. Sa det fick det bli. Man blev upphamtad av en dunebuggy (en egenbyggd terrangbil gjord for att kora i sand (med en v8a)). Sedan bar det av pa en j#@¬a fard! Upp och ner for dynorna. Tjejerna ombord skrek och jag skrattade tills munnen var fylld med sand.

Bilen korde en till en topp av en sanddyna dar vi akte pa trabrador med fasten for fotterna. Det gick inte sa bra men nagot som var roligare var att ligga pa mage. Da gick det fort!

Efter en fin solnedgang med endast sanddynor i bakrunden akte vi hem igen. Kvallen gick ut pa att vi festade och sedan blev jag riktigt dalig i magen. Rikgit dalig. Sa halva natten spenderad pa toa var jag inte precis supertaggad pa en lang bussfard upp i norra delen av Peru.

Ok 5 min kvar pa internet sa jag fortsatter imorgon.

Buenos noches