Fortsattning 2.

Vi lag i trampolinen och lyssnade pa ljudet av vattnet som lat nar baten flot fram. Lite trakigt att vi inte seglade med segel kanske men motorludet forsummar vi fran det minnet. Vi pratade lite med folket som verkade riktigt trevliga, drack ol pa relingen med fotterna dinglande ner mot det knallbla havet och sag solen ga rakt ner i vattnet, utan nagon syn av land.

Pa kvallen umgicks vi vid middagsbordet och mattade magen med rom och cola (There is no Cola, only Pepsi(Sa Fritz pa tysk-engelsk brytning)). Nastan allt Fritz sa blev roligt och allt han sa skulle aterberattas med dalig engelska. Healloo. Daant be sorryy, be hjappy. Faack. Ja, han var allt en riktig rolig gubbe (han var sakert 60) som man antingen hatade eller alskade. De flesta av vara resinarer alskade nog han. Kvallen slutade med att vi somnade ute pa trampolinerna.

Heallooo? Pleeaase! You hjave to moove, It is going to get DANGEROUS!

Jag hade inte riktigt sovit utan legat och tittat ut mot den morka natten som lag framfor baten. Langre fram skymtade jag morka moln och ju narmre vi kom ju mer borjade det blasa och sen kom Fritz ut och skrek.

Vi tog vara tacken och kuddar och gick ner till var supertighta kabin som vi blev tilldelade pa forsta dagen. Det var varmt och svettigt och om man oppnade takluckan kom det nu in regn fran ovadret som vi precis hamnat i. Tydligen var det inte sa farligt som vi trodde sa efter ett tag somnade jag.

Nar jag vaknade var det varmt. Vi stod stilla och jag hade sma minnen fran natten av att Fritz hade ropat pa Louise att han skulle slappa ner ankaret. "Louise! Por Favor!" Solen var nog pavag upp for det var ganska ljust i takluckan. Malin ville att vi skulle ga upp och bada (vi hade inte fatt bada alls nar vi var pa det oppna havet). Jag stack upp huvudet ur takluckan och fick nog se den finaste vyn man kan vakna upp till. Vi lag 30m fran en palmfylld o med kritvit sand och vattnet skiftade i turkost, blatt och gront. Valkommen till paradiset (eller rattare sagt San Blas).

Vi simmade i land till den ode on som inte var sarkillt stor men valdigt vacker. Vi promenerade runt medan solen langsamt steg mot himlen. Vi hittade en hog med massor av fina snackor och malin brannde sig pa en manet. Det kanns svart att beskriva hur himla vackert allt var sa jag ska visa alla bilder sen istallet. Efter frukost akte vi till en ny o, nastan lika vacker men med massa snorkling. Vid kanten av revet sluttade det ner och blev ca 20m djupt. Da blir vattnet sa morkblatt att man knappt kan se. Men Malin sag nagot och pekade hetsigt mot det morka foremalet som langsamt rorde sig i det bla. Forst trodde jag att det var en haj och aven om man vet att de flesta hajar ar ofarliga och att de sallan anfaller sa ros man anda till. Men nar jag kollade nogrannare var det en stor stingrocka. Valdigt maktig att se den flyta fram som ett flygplan i luften. Sakert nastan 2 meter bred. Vi sag aven en stor stingrocka som hoppade (visste inte att de gjorde det). De hoppar tydligen for att bli av med fiskar eller parasiter som sitter pa kroppen.

Pa natten la vi ut bete som vi fangat med Harpun (de tva Australienarna hade fangat dem) for att forsoka fanga nagot stort. Betet var ungefar 30cm sa man kunde ju bara hoppas. Enligt Fritz hade de precis pa den har platsen fangat en 15kg Havsabborre pa senaste resan, och aven en haj. Fiskarna var listiga och lyckades fa med sig fisken utan betet. Jag horde hur linan drog ivag men nar jag val var uppe pa dack stod Louis med en krok i handen och en ledsen min.

Nasta dag foljde vi med en lokalgubbe som skulle visa oss hur man fiskade havshummer. Det var mer som en snorklingtur. Fast han visade faktiskt nar han fangade en utav humrarna. Han var mycket duktigt. Sa till middag blev det hummergryta med diverse fiskbitar. Mums.

Sista natten ankrade vi vid varldens vackraste solnedgang. Vattnet var inte lika klart som innan men vi roade oss pa dack med rom och cola, aven lite lime for att liva till det. Har var det lite djupare sa vi gav fisket ett till forsok. Med en papegojfisk pa kroken var det bara att vanta pa att det skulle nappa. Jag satt pa trampolinen med Malin och de fran Australien (det var vi som delade intresset for att fiska). Plotsligt horde jag hur linan langsamt drogs ut, sen gick det snabbare och snabbare. Fish! Ropade jag och vi sprang fram till linan. Fritz kom studsandes och var snabbt framme for att sla pa bromsen. Pang! fisken var pa kroken och Fritz borjade veva in. Alla stod lutade over relingen for att se vad som skulle komma upp ur det backsvarta vattnet. Nagon hade hamtat en ficklampa som de borjade lysa med ner i vattnet. Plotsligt var den vid ytan men det var svart att avgora vad det var eftersom att den plaskade nagot fruktansvart men nar den blev trott sag vi alla, SHARK!

Nurse shark rattade Fritz oss och den sag faktiskt inte alls sa farlig ut. Mer som en haj som simmar pa botten och ater smafisk men anda, det var en HAJ! Den beraknades till ungefar 2m lang och eftersom det var var sista dag viste inte Fritz om han ville behalla den. Hajen fick helt enkelt sitta kvar pa linan under natten och pa morgonen kanske nagon fran oarna skulle komma och hamta den. Men typsikt sydamerikanskt vis dok killen aldrig upp pa morgonen sa istallet blev hajen (som simmat i cirklar hela natten) valdigt glad nar Fritz slapte los den. Och med en sa fin gest avslutades var helt underbara segeltur, fran Colombia till Panama.

Fortsattning

Men nar det ar morkt och havet gungar som tusan ar det som sagt en helt annan grej. Jag klarade mig utan att behova luta mig over "spyrelingen". Nar vi fick mat (pannkakor) sa satt Malin och tittade pa manen medan hon da och da vande sig om for att ta en bit till av den grymt goda middagen. Pa nagot satt lyckades trottheten ta over sjosjukan och bade jag och Malin somnade pa dack. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades, antagligen var jag valdigt trott men sovstallningen var inte precis den bekvamaste.

Nar vi blev vackta pa morgonen stog manen langst bort i horisonten och solen var pavag upp. "There's dolphins!" Vaknade vi till. Vi sprang fram till dack dar 5 av resenarerna stog framatlutade och stirrade ner i havet. Vi missade delfinerna...

Frukosten var god med nybakat tyskt lantbrod. Verkligen nagot att ha jamfort med trakigt luftigt vitt brod. MUMS! Sen kunde man nar man ville ta sig en frukt. De hangde i stora nat i taket. Mango blev en riktigt favorit och ats i stort sett efter varje maltid pa baten.

Havet hade lugnat ner sig och nar val solen kom upp var det riktigt maktigt att inte se nagot annat an hav runt omkring an, nastan lite laskigt. Eftersom att vi blev lite forsenade i borjan av resan (motorn som kranlade) sa raknade var kapten med dalig humor ut att vi nog skulle komma fram till San Blas tidigt nasta morgon. Vi hade alltsa en hel dag att slappa pa en bat. Inte helt fel.

Fran Colombia till Panama, pa basta sattet.

Innan vi begav oss ut pa den har resan visste vi redan att vi ville gora detta. Det lat lockande fran forsta borjan jag horde det. Ok, $400 ar kanske inte det billigaste men absolut vart varanda liten penny. Jag pratar om segelturen som under 4 dagar framover skulle ta oss fran Cartagena i Colombia till Panama.
Resan var bokad och kaptenen hade vi halsat pa (han verkade helt normal men det gor kanske de flesta vid det forsta motet). Vi mottes upp i en liten hamn dar alla som skulle med blev utskjutsade i en gummibat till den riktiga batan, en katamaran. Enligt stallet som vi bokade resan pa skulle det vara 8-10 personer med pa baten. Tydligen fanns det en fortjusning i att overfylla, ja menar 400 extra dollar ar ju inte sa fel. Sa vi blev 17 samanlagt. Jag och Malin, ett gang med engelskor, tre amerikanare, tre Australienare och en tysk gamal smapervers gubbe. Sen drevs baten av Fritz, en fet kapten fran Osterrike och hans medhjalpare Louise (Colombian saklart).
Nu bar det av! Ok seglen var inte uppe men vi var pavag. De flesta personerna ombord kande inte varndra sa det blev kanske lite smastelt i borjan men med rom och ol loser det mesta sig. Hursomhelst kom vi inte sa langt foran motorn overhettade. Vi ankrade strax utanfor hamnen medan Lous (stackaren) fick simma och fixa med motorn.
Vi hade det dock inte daligt utan lag i "trampolinen", typ natet mellan katamaranens tva sidor. Riktigt najs att gunga omkring dar. Sa efter en lang vantan begav vi oss ut pa havet. Vi korde pa motor hela tiden for tydligen var vinden inge bra, eller sa var de lata.
Vid middagstid sa borjade det gunga ganska rejalt. Jag brukar inte bli sjosjuk i vanliga fall men nar det ar morkt och man inte ser nagot ar det en helt annan sak.

20 sek kvar pa intranatet. Skriver mer snaaaart!

Colombia!

Utdrag ur Lonley Planet:

Colombia

Famous for: Coffee, plastic surgery and cocaine

Japp, sa stog det och plastikoperation ar inget jag ar sugen pa. Inte heller kokain men daremot har jag ju lite passion for den svarta magiska drycken. Men innan akte till ett kaffeplantage lekte vi runt lite i Bogota, Colombias huvudstad.
Pa hela resan har jag varit lite orolig over Colombia. Nar man smakar pa ordet smakar det ganska mycket oroligheter, en bitter ton av overfall och en eftersmak av guerilla. Men sa ofta man kan ha fel. Visst det finns sakert men dar vi reste var det for det mesta valdigt lugnt.
Just det, Bogota, en valdigt hogt belagen stad (anfadd vid mindre promenader) och massor av fina och mysiga kvarter att strosa i. Vi matade duvor som satte sig pa handen, drack kaffe och gick pa bio (som visade trailern for man som hatar kvinnor). Men nasta mal var att ta sig till ett kaffeplantage.
Med buss genom de mest kringliga vagarna over de vackraste vyerna akte vi fel. Vi hade rakat last fel och hamnade lite for langt, narmare bestamt i Medellin. Pa ett satt var det inte sa dumt for vart hostel over natten var jattelyxigt och gissa vad vi hittade pa "La zona rosa". KEBAB! Typ det man var undermedvetet mest sugen pa i hela varlden och den var faktiskt riktigt god (nastan sa att Malin ville bestalla in en till att dela pa).
Efter en natt i Medellin akte vi till ratt stalle. En stad i bergen som var perfekt utgangspunkt for en tur till ett kaffeplantage. Vi bokade tur pa kvallen och pa morgonen blev vi upphamtade av en liten tjej i en liten jeep. Den tog oss pa en ranglig vag till kaffeplantaget och eftersom jag tycker kaffe ar valdigt kul var jag som ett barn pa en godisfabrik. Vi smakade pa baren och vandrade omkring bland plantorna. Jag lyckades tom kopa med mig lite orostade bonor som jag far prova nar jag kommer hem.
Lycklig och nojd begav vi oss vidare till cartagena som ligger pa den karibiska kusten. Det ar en mysig stad med mycket fruktstand. Vi hamnde pa en liten lokal-alkis-bar som spelade valdigt hog colombiansk musik. Borden var fyllda med olflaskor och da och da gic knagon lite for gammal colombian upp och dansade till den dunkande musiken.
Fina strander och svalkande palmer erbjod inte Cartagena sa vi tog en 4h buss till Taganga. Liten fiskebystad som hade det vi behovde i 5 dagar framover: att inte sitta pa en buss hela tiden utan att faktiskt ta det lite lugnt! Vi slappade pa stranden, badade, snorklade och gjorde en utav de grymmaste sakerna jag har gjort, Scuba diving!
Jag tog inget cert utan gjorde en minicourse som det hete. Malin har ju redan cert sa hon kunde folja med sa vi fick dyka tillsammans. Forsta andetaget under vatten kandes konstigt. Lite kallt och luften smakade tort men snart glomde man bort det och da var det helt underbart! Att pa 16m djup titta upp pa ytan och se solen strala ner och bublorna langsamt stiga. Jag har inte tid att skriva ner allt vi sag med det inkluderade lejonfisk, muranor, vattenorm, och mkt mkt mer!
Efter var "minisemester" akte vi tillbaka till Cartagena. Vi hade bokat en segetur till Panama men den hade blivit forsenad en dag sa vi fick stanna en extra i Cartagena. Det gjorde inte sa mkt for nagra av vara kompisar hade precis anlant till Colombia (Klara och Sigrid), sa vi hade en heldag i staden.

Malin ropar, sa jag ska skriva om den riktigt grymma segelturen manana manana!