Hej igen. Har inte varit har och skrivit pa det senaste men det betyder nog att vi har haft valdigt skoj!
Nar batturen var slut var vi i Panama i ungefar en vecka. Vi akte till ett o omrade som hette Boccas del Toro. Det var fint men dyrt. For att komma till de basta stranderna var man tvungen att aka bat och de kostade en del. Men absolut vart det.
Efter var tid i Panama gick vi bokstavligen over gransen till Costa rica (pa en smal och ranglig bro over en flod) och efter att ha gatt tillbaka och fatt vart pass utsamlat (valdigt viktigt) akte vi med buss till kuststaden Puerto Viejo. Valkommen till Jamaica, eller sa kandes det iaf. Har luktade nastan allt som roktes lite speciellt och sa fort man rakade fa ogonkontakt med nagon sa erbjods det "ganja"?
Det regnade nastan varje dag men vi hade kommit hit for att surfa, sa vi trotsade vadret och hyrde en longboard (nyborjarbrada) och gick ut bland vagorna. Har lyckades jag ocksa ta min forsta vag, vilket var en riktigt haftig upplevelse. Rakade tom. svanga lite, fastan det nog mer var jag som forsokte hitta balansen. Men hursomhelts, haftigt!
Nar vi satt pa internet kom vi plotsligt pa att vi inte hade skaffat visum till Kuba. Problem med tanke pa att det var 2 dagar kvar tills vi skulle aka. Med hjalp av jobbande pa hostelet fick vi reda pa att man kunde kopa det direkt pa flygplatsen men for sakerhets skull akte vi lite tidigare fran den rokluktande staden.
Det blev buss till huvudstaden San José. Som med de flesta storstaderna fanns det shopping och igenkannbara matkedjor. Vi shoppade och at pa Mc D. Morgondagen vantade Kuba. Jag fnissade lite innombords nar en gatuforsaljare forsokte salja kubanska cigarrer till mig.
Flyget till Kuba gick lojligt snabbt. Fanns nastan ingen tid att ens slumra till lite. Nar vi kom fram var vi for forsta gangen pa resan utan var bibel (lonley planet) och med andra ord helt pa egen hand. Vi viste inte vad taxin skulle kosta, att det fanns 2 olika valutor eller nagot annat mer an att kuba ar ett stalle med mkt cigarrer och rom. Typ.
Men med en dyr taxi kom vi in till staden och med en adress som ingen svarade pa fick var chauffor ta oss till en av hans kompisar for overnattning. Jo har i Kuba sover man mest pa Casas particulares, alltsa hemma hos nagon.
Efter en natt i okand ort tog vi vart pick och pack for att igen forsoka pa stallet som ingen hade oppnat pa natten innan (klockan var nog runt 2 pa natten sa kanske inte konstigt att ingen oppnade) men det visade sig att de var bortresta men grannen visste om ett stalle som han tog oss till. Svettiga och hungriga kom vi till vart "Pent house". Paret som vi fick bo hos hade oversta vangingen pa ett hogt hus med utsikt over Havana. Ovanifran sag husen riktigt annorlunda ut, nastan som om de skulle forfalla.
Vi spenderade 2 dagar i fartfyllda Havana och lyckades bli blasta pa pengar (2 olika valutor) och bli hasslade av en kille pa gatan som bara ville ge lite information om Kuba. Vi koppte vi ett stort paket tormjolk till en gammal tandlos gumma, som var mycket dyrare an vi trodde.
Havana i sig ar valdigt vackert maste jag tillaga. Massor av 50-talsbilar som cruisar omkring pa gatorna av gatusten och hoga byggnader som synkar perfekt med aldern pa bilarna. Vart man an gick erbjuder folk pa gatan "Cigar, muy barato", jag kopte pa en fin affar ist och den var riktigt god.
Efter att ha sugit i oss det mesta av det som kandes som Kuba for mig akte vi vidar till en liten by vid namn Viñales. Nar vi kom fram stormades bussen av ett 20 tal manniskor som ville att man skulle bo i just deras casa. I Kuba ar det namligen sa att man betalar en viss summa per manad for att fa hyra ut sitt rum. Summan ar fast och om man inte lyckas hyra ut nagot rum sa gar man ju back, alltsa: kampa for livet vid bussen.
Vi fick ett fint rum i en lagenhet med utsigt over de vackra grona kullarna som lag utanfor staden. Tydligen hade hela den har staden varit en grotta forr i tiden som hade kollapsat och nu fanns det bara kvar hoga kullar.
Kuba del 2 kommer snart.
måndag 7 juni 2010
fredag 14 maj 2010
Fortsattning 2.
Vi lag i trampolinen och lyssnade pa ljudet av vattnet som lat nar baten flot fram. Lite trakigt att vi inte seglade med segel kanske men motorludet forsummar vi fran det minnet. Vi pratade lite med folket som verkade riktigt trevliga, drack ol pa relingen med fotterna dinglande ner mot det knallbla havet och sag solen ga rakt ner i vattnet, utan nagon syn av land.
Pa kvallen umgicks vi vid middagsbordet och mattade magen med rom och cola (There is no Cola, only Pepsi(Sa Fritz pa tysk-engelsk brytning)). Nastan allt Fritz sa blev roligt och allt han sa skulle aterberattas med dalig engelska. Healloo. Daant be sorryy, be hjappy. Faack. Ja, han var allt en riktig rolig gubbe (han var sakert 60) som man antingen hatade eller alskade. De flesta av vara resinarer alskade nog han. Kvallen slutade med att vi somnade ute pa trampolinerna.
Heallooo? Pleeaase! You hjave to moove, It is going to get DANGEROUS!
Jag hade inte riktigt sovit utan legat och tittat ut mot den morka natten som lag framfor baten. Langre fram skymtade jag morka moln och ju narmre vi kom ju mer borjade det blasa och sen kom Fritz ut och skrek.
Vi tog vara tacken och kuddar och gick ner till var supertighta kabin som vi blev tilldelade pa forsta dagen. Det var varmt och svettigt och om man oppnade takluckan kom det nu in regn fran ovadret som vi precis hamnat i. Tydligen var det inte sa farligt som vi trodde sa efter ett tag somnade jag.
Nar jag vaknade var det varmt. Vi stod stilla och jag hade sma minnen fran natten av att Fritz hade ropat pa Louise att han skulle slappa ner ankaret. "Louise! Por Favor!" Solen var nog pavag upp for det var ganska ljust i takluckan. Malin ville att vi skulle ga upp och bada (vi hade inte fatt bada alls nar vi var pa det oppna havet). Jag stack upp huvudet ur takluckan och fick nog se den finaste vyn man kan vakna upp till. Vi lag 30m fran en palmfylld o med kritvit sand och vattnet skiftade i turkost, blatt och gront. Valkommen till paradiset (eller rattare sagt San Blas).
Vi simmade i land till den ode on som inte var sarkillt stor men valdigt vacker. Vi promenerade runt medan solen langsamt steg mot himlen. Vi hittade en hog med massor av fina snackor och malin brannde sig pa en manet. Det kanns svart att beskriva hur himla vackert allt var sa jag ska visa alla bilder sen istallet. Efter frukost akte vi till en ny o, nastan lika vacker men med massa snorkling. Vid kanten av revet sluttade det ner och blev ca 20m djupt. Da blir vattnet sa morkblatt att man knappt kan se. Men Malin sag nagot och pekade hetsigt mot det morka foremalet som langsamt rorde sig i det bla. Forst trodde jag att det var en haj och aven om man vet att de flesta hajar ar ofarliga och att de sallan anfaller sa ros man anda till. Men nar jag kollade nogrannare var det en stor stingrocka. Valdigt maktig att se den flyta fram som ett flygplan i luften. Sakert nastan 2 meter bred. Vi sag aven en stor stingrocka som hoppade (visste inte att de gjorde det). De hoppar tydligen for att bli av med fiskar eller parasiter som sitter pa kroppen.
Pa natten la vi ut bete som vi fangat med Harpun (de tva Australienarna hade fangat dem) for att forsoka fanga nagot stort. Betet var ungefar 30cm sa man kunde ju bara hoppas. Enligt Fritz hade de precis pa den har platsen fangat en 15kg Havsabborre pa senaste resan, och aven en haj. Fiskarna var listiga och lyckades fa med sig fisken utan betet. Jag horde hur linan drog ivag men nar jag val var uppe pa dack stod Louis med en krok i handen och en ledsen min.
Nasta dag foljde vi med en lokalgubbe som skulle visa oss hur man fiskade havshummer. Det var mer som en snorklingtur. Fast han visade faktiskt nar han fangade en utav humrarna. Han var mycket duktigt. Sa till middag blev det hummergryta med diverse fiskbitar. Mums.
Sista natten ankrade vi vid varldens vackraste solnedgang. Vattnet var inte lika klart som innan men vi roade oss pa dack med rom och cola, aven lite lime for att liva till det. Har var det lite djupare sa vi gav fisket ett till forsok. Med en papegojfisk pa kroken var det bara att vanta pa att det skulle nappa. Jag satt pa trampolinen med Malin och de fran Australien (det var vi som delade intresset for att fiska). Plotsligt horde jag hur linan langsamt drogs ut, sen gick det snabbare och snabbare. Fish! Ropade jag och vi sprang fram till linan. Fritz kom studsandes och var snabbt framme for att sla pa bromsen. Pang! fisken var pa kroken och Fritz borjade veva in. Alla stod lutade over relingen for att se vad som skulle komma upp ur det backsvarta vattnet. Nagon hade hamtat en ficklampa som de borjade lysa med ner i vattnet. Plotsligt var den vid ytan men det var svart att avgora vad det var eftersom att den plaskade nagot fruktansvart men nar den blev trott sag vi alla, SHARK!
Nurse shark rattade Fritz oss och den sag faktiskt inte alls sa farlig ut. Mer som en haj som simmar pa botten och ater smafisk men anda, det var en HAJ! Den beraknades till ungefar 2m lang och eftersom det var var sista dag viste inte Fritz om han ville behalla den. Hajen fick helt enkelt sitta kvar pa linan under natten och pa morgonen kanske nagon fran oarna skulle komma och hamta den. Men typsikt sydamerikanskt vis dok killen aldrig upp pa morgonen sa istallet blev hajen (som simmat i cirklar hela natten) valdigt glad nar Fritz slapte los den. Och med en sa fin gest avslutades var helt underbara segeltur, fran Colombia till Panama.
Pa kvallen umgicks vi vid middagsbordet och mattade magen med rom och cola (There is no Cola, only Pepsi(Sa Fritz pa tysk-engelsk brytning)). Nastan allt Fritz sa blev roligt och allt han sa skulle aterberattas med dalig engelska. Healloo. Daant be sorryy, be hjappy. Faack. Ja, han var allt en riktig rolig gubbe (han var sakert 60) som man antingen hatade eller alskade. De flesta av vara resinarer alskade nog han. Kvallen slutade med att vi somnade ute pa trampolinerna.
Heallooo? Pleeaase! You hjave to moove, It is going to get DANGEROUS!
Jag hade inte riktigt sovit utan legat och tittat ut mot den morka natten som lag framfor baten. Langre fram skymtade jag morka moln och ju narmre vi kom ju mer borjade det blasa och sen kom Fritz ut och skrek.
Vi tog vara tacken och kuddar och gick ner till var supertighta kabin som vi blev tilldelade pa forsta dagen. Det var varmt och svettigt och om man oppnade takluckan kom det nu in regn fran ovadret som vi precis hamnat i. Tydligen var det inte sa farligt som vi trodde sa efter ett tag somnade jag.
Nar jag vaknade var det varmt. Vi stod stilla och jag hade sma minnen fran natten av att Fritz hade ropat pa Louise att han skulle slappa ner ankaret. "Louise! Por Favor!" Solen var nog pavag upp for det var ganska ljust i takluckan. Malin ville att vi skulle ga upp och bada (vi hade inte fatt bada alls nar vi var pa det oppna havet). Jag stack upp huvudet ur takluckan och fick nog se den finaste vyn man kan vakna upp till. Vi lag 30m fran en palmfylld o med kritvit sand och vattnet skiftade i turkost, blatt och gront. Valkommen till paradiset (eller rattare sagt San Blas).
Vi simmade i land till den ode on som inte var sarkillt stor men valdigt vacker. Vi promenerade runt medan solen langsamt steg mot himlen. Vi hittade en hog med massor av fina snackor och malin brannde sig pa en manet. Det kanns svart att beskriva hur himla vackert allt var sa jag ska visa alla bilder sen istallet. Efter frukost akte vi till en ny o, nastan lika vacker men med massa snorkling. Vid kanten av revet sluttade det ner och blev ca 20m djupt. Da blir vattnet sa morkblatt att man knappt kan se. Men Malin sag nagot och pekade hetsigt mot det morka foremalet som langsamt rorde sig i det bla. Forst trodde jag att det var en haj och aven om man vet att de flesta hajar ar ofarliga och att de sallan anfaller sa ros man anda till. Men nar jag kollade nogrannare var det en stor stingrocka. Valdigt maktig att se den flyta fram som ett flygplan i luften. Sakert nastan 2 meter bred. Vi sag aven en stor stingrocka som hoppade (visste inte att de gjorde det). De hoppar tydligen for att bli av med fiskar eller parasiter som sitter pa kroppen.
Pa natten la vi ut bete som vi fangat med Harpun (de tva Australienarna hade fangat dem) for att forsoka fanga nagot stort. Betet var ungefar 30cm sa man kunde ju bara hoppas. Enligt Fritz hade de precis pa den har platsen fangat en 15kg Havsabborre pa senaste resan, och aven en haj. Fiskarna var listiga och lyckades fa med sig fisken utan betet. Jag horde hur linan drog ivag men nar jag val var uppe pa dack stod Louis med en krok i handen och en ledsen min.
Nasta dag foljde vi med en lokalgubbe som skulle visa oss hur man fiskade havshummer. Det var mer som en snorklingtur. Fast han visade faktiskt nar han fangade en utav humrarna. Han var mycket duktigt. Sa till middag blev det hummergryta med diverse fiskbitar. Mums.
Sista natten ankrade vi vid varldens vackraste solnedgang. Vattnet var inte lika klart som innan men vi roade oss pa dack med rom och cola, aven lite lime for att liva till det. Har var det lite djupare sa vi gav fisket ett till forsok. Med en papegojfisk pa kroken var det bara att vanta pa att det skulle nappa. Jag satt pa trampolinen med Malin och de fran Australien (det var vi som delade intresset for att fiska). Plotsligt horde jag hur linan langsamt drogs ut, sen gick det snabbare och snabbare. Fish! Ropade jag och vi sprang fram till linan. Fritz kom studsandes och var snabbt framme for att sla pa bromsen. Pang! fisken var pa kroken och Fritz borjade veva in. Alla stod lutade over relingen for att se vad som skulle komma upp ur det backsvarta vattnet. Nagon hade hamtat en ficklampa som de borjade lysa med ner i vattnet. Plotsligt var den vid ytan men det var svart att avgora vad det var eftersom att den plaskade nagot fruktansvart men nar den blev trott sag vi alla, SHARK!
Nurse shark rattade Fritz oss och den sag faktiskt inte alls sa farlig ut. Mer som en haj som simmar pa botten och ater smafisk men anda, det var en HAJ! Den beraknades till ungefar 2m lang och eftersom det var var sista dag viste inte Fritz om han ville behalla den. Hajen fick helt enkelt sitta kvar pa linan under natten och pa morgonen kanske nagon fran oarna skulle komma och hamta den. Men typsikt sydamerikanskt vis dok killen aldrig upp pa morgonen sa istallet blev hajen (som simmat i cirklar hela natten) valdigt glad nar Fritz slapte los den. Och med en sa fin gest avslutades var helt underbara segeltur, fran Colombia till Panama.
Fortsattning
Men nar det ar morkt och havet gungar som tusan ar det som sagt en helt annan grej. Jag klarade mig utan att behova luta mig over "spyrelingen". Nar vi fick mat (pannkakor) sa satt Malin och tittade pa manen medan hon da och da vande sig om for att ta en bit till av den grymt goda middagen. Pa nagot satt lyckades trottheten ta over sjosjukan och bade jag och Malin somnade pa dack. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades, antagligen var jag valdigt trott men sovstallningen var inte precis den bekvamaste.
Nar vi blev vackta pa morgonen stog manen langst bort i horisonten och solen var pavag upp. "There's dolphins!" Vaknade vi till. Vi sprang fram till dack dar 5 av resenarerna stog framatlutade och stirrade ner i havet. Vi missade delfinerna...
Frukosten var god med nybakat tyskt lantbrod. Verkligen nagot att ha jamfort med trakigt luftigt vitt brod. MUMS! Sen kunde man nar man ville ta sig en frukt. De hangde i stora nat i taket. Mango blev en riktigt favorit och ats i stort sett efter varje maltid pa baten.
Havet hade lugnat ner sig och nar val solen kom upp var det riktigt maktigt att inte se nagot annat an hav runt omkring an, nastan lite laskigt. Eftersom att vi blev lite forsenade i borjan av resan (motorn som kranlade) sa raknade var kapten med dalig humor ut att vi nog skulle komma fram till San Blas tidigt nasta morgon. Vi hade alltsa en hel dag att slappa pa en bat. Inte helt fel.
Nar vi blev vackta pa morgonen stog manen langst bort i horisonten och solen var pavag upp. "There's dolphins!" Vaknade vi till. Vi sprang fram till dack dar 5 av resenarerna stog framatlutade och stirrade ner i havet. Vi missade delfinerna...
Frukosten var god med nybakat tyskt lantbrod. Verkligen nagot att ha jamfort med trakigt luftigt vitt brod. MUMS! Sen kunde man nar man ville ta sig en frukt. De hangde i stora nat i taket. Mango blev en riktigt favorit och ats i stort sett efter varje maltid pa baten.
Havet hade lugnat ner sig och nar val solen kom upp var det riktigt maktigt att inte se nagot annat an hav runt omkring an, nastan lite laskigt. Eftersom att vi blev lite forsenade i borjan av resan (motorn som kranlade) sa raknade var kapten med dalig humor ut att vi nog skulle komma fram till San Blas tidigt nasta morgon. Vi hade alltsa en hel dag att slappa pa en bat. Inte helt fel.
fredag 7 maj 2010
Fran Colombia till Panama, pa basta sattet.
Innan vi begav oss ut pa den har resan visste vi redan att vi ville gora detta. Det lat lockande fran forsta borjan jag horde det. Ok, $400 ar kanske inte det billigaste men absolut vart varanda liten penny. Jag pratar om segelturen som under 4 dagar framover skulle ta oss fran Cartagena i Colombia till Panama.
Resan var bokad och kaptenen hade vi halsat pa (han verkade helt normal men det gor kanske de flesta vid det forsta motet). Vi mottes upp i en liten hamn dar alla som skulle med blev utskjutsade i en gummibat till den riktiga batan, en katamaran. Enligt stallet som vi bokade resan pa skulle det vara 8-10 personer med pa baten. Tydligen fanns det en fortjusning i att overfylla, ja menar 400 extra dollar ar ju inte sa fel. Sa vi blev 17 samanlagt. Jag och Malin, ett gang med engelskor, tre amerikanare, tre Australienare och en tysk gamal smapervers gubbe. Sen drevs baten av Fritz, en fet kapten fran Osterrike och hans medhjalpare Louise (Colombian saklart).
Nu bar det av! Ok seglen var inte uppe men vi var pavag. De flesta personerna ombord kande inte varndra sa det blev kanske lite smastelt i borjan men med rom och ol loser det mesta sig. Hursomhelst kom vi inte sa langt foran motorn overhettade. Vi ankrade strax utanfor hamnen medan Lous (stackaren) fick simma och fixa med motorn.
Vi hade det dock inte daligt utan lag i "trampolinen", typ natet mellan katamaranens tva sidor. Riktigt najs att gunga omkring dar. Sa efter en lang vantan begav vi oss ut pa havet. Vi korde pa motor hela tiden for tydligen var vinden inge bra, eller sa var de lata.
Vid middagstid sa borjade det gunga ganska rejalt. Jag brukar inte bli sjosjuk i vanliga fall men nar det ar morkt och man inte ser nagot ar det en helt annan sak.
20 sek kvar pa intranatet. Skriver mer snaaaart!
Resan var bokad och kaptenen hade vi halsat pa (han verkade helt normal men det gor kanske de flesta vid det forsta motet). Vi mottes upp i en liten hamn dar alla som skulle med blev utskjutsade i en gummibat till den riktiga batan, en katamaran. Enligt stallet som vi bokade resan pa skulle det vara 8-10 personer med pa baten. Tydligen fanns det en fortjusning i att overfylla, ja menar 400 extra dollar ar ju inte sa fel. Sa vi blev 17 samanlagt. Jag och Malin, ett gang med engelskor, tre amerikanare, tre Australienare och en tysk gamal smapervers gubbe. Sen drevs baten av Fritz, en fet kapten fran Osterrike och hans medhjalpare Louise (Colombian saklart).
Nu bar det av! Ok seglen var inte uppe men vi var pavag. De flesta personerna ombord kande inte varndra sa det blev kanske lite smastelt i borjan men med rom och ol loser det mesta sig. Hursomhelst kom vi inte sa langt foran motorn overhettade. Vi ankrade strax utanfor hamnen medan Lous (stackaren) fick simma och fixa med motorn.
Vi hade det dock inte daligt utan lag i "trampolinen", typ natet mellan katamaranens tva sidor. Riktigt najs att gunga omkring dar. Sa efter en lang vantan begav vi oss ut pa havet. Vi korde pa motor hela tiden for tydligen var vinden inge bra, eller sa var de lata.
Vid middagstid sa borjade det gunga ganska rejalt. Jag brukar inte bli sjosjuk i vanliga fall men nar det ar morkt och man inte ser nagot ar det en helt annan sak.
20 sek kvar pa intranatet. Skriver mer snaaaart!
måndag 3 maj 2010
Colombia!
Utdrag ur Lonley Planet:
Colombia
Famous for: Coffee, plastic surgery and cocaine
Famous for: Coffee, plastic surgery and cocaine
Japp, sa stog det och plastikoperation ar inget jag ar sugen pa. Inte heller kokain men daremot har jag ju lite passion for den svarta magiska drycken. Men innan akte till ett kaffeplantage lekte vi runt lite i Bogota, Colombias huvudstad.
Pa hela resan har jag varit lite orolig over Colombia. Nar man smakar pa ordet smakar det ganska mycket oroligheter, en bitter ton av overfall och en eftersmak av guerilla. Men sa ofta man kan ha fel. Visst det finns sakert men dar vi reste var det for det mesta valdigt lugnt.
Just det, Bogota, en valdigt hogt belagen stad (anfadd vid mindre promenader) och massor av fina och mysiga kvarter att strosa i. Vi matade duvor som satte sig pa handen, drack kaffe och gick pa bio (som visade trailern for man som hatar kvinnor). Men nasta mal var att ta sig till ett kaffeplantage.
Med buss genom de mest kringliga vagarna over de vackraste vyerna akte vi fel. Vi hade rakat last fel och hamnade lite for langt, narmare bestamt i Medellin. Pa ett satt var det inte sa dumt for vart hostel over natten var jattelyxigt och gissa vad vi hittade pa "La zona rosa". KEBAB! Typ det man var undermedvetet mest sugen pa i hela varlden och den var faktiskt riktigt god (nastan sa att Malin ville bestalla in en till att dela pa).
Efter en natt i Medellin akte vi till ratt stalle. En stad i bergen som var perfekt utgangspunkt for en tur till ett kaffeplantage. Vi bokade tur pa kvallen och pa morgonen blev vi upphamtade av en liten tjej i en liten jeep. Den tog oss pa en ranglig vag till kaffeplantaget och eftersom jag tycker kaffe ar valdigt kul var jag som ett barn pa en godisfabrik. Vi smakade pa baren och vandrade omkring bland plantorna. Jag lyckades tom kopa med mig lite orostade bonor som jag far prova nar jag kommer hem.
Lycklig och nojd begav vi oss vidare till cartagena som ligger pa den karibiska kusten. Det ar en mysig stad med mycket fruktstand. Vi hamnde pa en liten lokal-alkis-bar som spelade valdigt hog colombiansk musik. Borden var fyllda med olflaskor och da och da gic knagon lite for gammal colombian upp och dansade till den dunkande musiken.
Fina strander och svalkande palmer erbjod inte Cartagena sa vi tog en 4h buss till Taganga. Liten fiskebystad som hade det vi behovde i 5 dagar framover: att inte sitta pa en buss hela tiden utan att faktiskt ta det lite lugnt! Vi slappade pa stranden, badade, snorklade och gjorde en utav de grymmaste sakerna jag har gjort, Scuba diving!
Jag tog inget cert utan gjorde en minicourse som det hete. Malin har ju redan cert sa hon kunde folja med sa vi fick dyka tillsammans. Forsta andetaget under vatten kandes konstigt. Lite kallt och luften smakade tort men snart glomde man bort det och da var det helt underbart! Att pa 16m djup titta upp pa ytan och se solen strala ner och bublorna langsamt stiga. Jag har inte tid att skriva ner allt vi sag med det inkluderade lejonfisk, muranor, vattenorm, och mkt mkt mer!
Efter var "minisemester" akte vi tillbaka till Cartagena. Vi hade bokat en segetur till Panama men den hade blivit forsenad en dag sa vi fick stanna en extra i Cartagena. Det gjorde inte sa mkt for nagra av vara kompisar hade precis anlant till Colombia (Klara och Sigrid), sa vi hade en heldag i staden.
Malin ropar, sa jag ska skriva om den riktigt grymma segelturen manana manana!
Pa hela resan har jag varit lite orolig over Colombia. Nar man smakar pa ordet smakar det ganska mycket oroligheter, en bitter ton av overfall och en eftersmak av guerilla. Men sa ofta man kan ha fel. Visst det finns sakert men dar vi reste var det for det mesta valdigt lugnt.
Just det, Bogota, en valdigt hogt belagen stad (anfadd vid mindre promenader) och massor av fina och mysiga kvarter att strosa i. Vi matade duvor som satte sig pa handen, drack kaffe och gick pa bio (som visade trailern for man som hatar kvinnor). Men nasta mal var att ta sig till ett kaffeplantage.
Med buss genom de mest kringliga vagarna over de vackraste vyerna akte vi fel. Vi hade rakat last fel och hamnade lite for langt, narmare bestamt i Medellin. Pa ett satt var det inte sa dumt for vart hostel over natten var jattelyxigt och gissa vad vi hittade pa "La zona rosa". KEBAB! Typ det man var undermedvetet mest sugen pa i hela varlden och den var faktiskt riktigt god (nastan sa att Malin ville bestalla in en till att dela pa).
Efter en natt i Medellin akte vi till ratt stalle. En stad i bergen som var perfekt utgangspunkt for en tur till ett kaffeplantage. Vi bokade tur pa kvallen och pa morgonen blev vi upphamtade av en liten tjej i en liten jeep. Den tog oss pa en ranglig vag till kaffeplantaget och eftersom jag tycker kaffe ar valdigt kul var jag som ett barn pa en godisfabrik. Vi smakade pa baren och vandrade omkring bland plantorna. Jag lyckades tom kopa med mig lite orostade bonor som jag far prova nar jag kommer hem.
Lycklig och nojd begav vi oss vidare till cartagena som ligger pa den karibiska kusten. Det ar en mysig stad med mycket fruktstand. Vi hamnde pa en liten lokal-alkis-bar som spelade valdigt hog colombiansk musik. Borden var fyllda med olflaskor och da och da gic knagon lite for gammal colombian upp och dansade till den dunkande musiken.
Fina strander och svalkande palmer erbjod inte Cartagena sa vi tog en 4h buss till Taganga. Liten fiskebystad som hade det vi behovde i 5 dagar framover: att inte sitta pa en buss hela tiden utan att faktiskt ta det lite lugnt! Vi slappade pa stranden, badade, snorklade och gjorde en utav de grymmaste sakerna jag har gjort, Scuba diving!
Jag tog inget cert utan gjorde en minicourse som det hete. Malin har ju redan cert sa hon kunde folja med sa vi fick dyka tillsammans. Forsta andetaget under vatten kandes konstigt. Lite kallt och luften smakade tort men snart glomde man bort det och da var det helt underbart! Att pa 16m djup titta upp pa ytan och se solen strala ner och bublorna langsamt stiga. Jag har inte tid att skriva ner allt vi sag med det inkluderade lejonfisk, muranor, vattenorm, och mkt mkt mer!
Efter var "minisemester" akte vi tillbaka till Cartagena. Vi hade bokat en segetur till Panama men den hade blivit forsenad en dag sa vi fick stanna en extra i Cartagena. Det gjorde inte sa mkt for nagra av vara kompisar hade precis anlant till Colombia (Klara och Sigrid), sa vi hade en heldag i staden.
Malin ropar, sa jag ska skriva om den riktigt grymma segelturen manana manana!
fredag 23 april 2010
Fortsattning pa Peruresan
Hej igen, nu har jag fyllt pa med 1h till. En timma speckad med resehistorier! Vart var vi? Jo pavag fran Huacachina (sandstaden) till Huanchaco. Huanchaco var en stad vid kusten, inte speciellt stor eller mindblowing pa nagot satt. Det vi dock hade sett fram emot var surfingen. Malin hade surfat lite innan men det skulle bli forsta gangen for mig!
Vi bodde mysigt med havsutsikt och en liten terrass. Den var dock alltid upptagen av "partyfolket". De satt dar hela dagarna intill kvallen, da drog de fram hardvaran och festade hela natten. Sa pagick det under hela var vistelse i Huanchaco. Hursomhelst, surfingen. Det var inte svart att hitta stalle att hyra brada men for sakerhets skull bestammde vi oss for att ta en lektion. Pakladda i vatdrakt och med en enorm surfbrada begav vi oss ut i havet.
Det maste ha varit en blasig dag for vagorna var valdigt stora (enligt mig), Jag lyckades komma upp halvt en gang men den mesta tiden spenderade jag med att kampa mig utat. Gang pa gang blev jag drankt av en enorm vag som fick surfbradan att flyga ivag som en skallad katt. Dessutom kande jag mig svag hela tiden.
Vi gav upp surfingen och tog det lite lungt resten av kvallen. Senare blev jag annu trottare och pa natten lag jag med 40,1c feber. Kanske var det darfor jag inte var sa stark i havet. Kan ju alltid skylla pa det i alla fall.
Vi fick aka till sjukhuset, det gick absolut inte att sova. Partyfolket utanfor hjalpte inte precis heller. Pa sjukhuset visade malin upp en lapp dar hon beskrev mina symptom och sa att jag hade varit dalig i magen ngr dagar innan.
Jag fick en spruta i rumpan och jag skojar inte, det var den varsta sprutan jag fatt i hela mitt liv. Det kanndes som om muskeln skulle sprangas. Nar hon var klar kanndes det som om jag hade fatt varldens ondaste traningsvark, fast koncentrerad pa ett och samma stalle. Jag somnade och vaknade upp mycket battre. Grym spruta!
Resten av dagarna blev ligga inne och titta pa tv, forutom sista dagen som jag orkade ut och tittade pa nar malin surfade. Det var mkt mindre vagor och hon var riktigt duktig!
Nu var var resa i Peru nastan slut. Vi skulle flyga fran Lima till Bogota i Colombia. Det skulle bli riktigt spannande. Just nu vet jag ju hur Colombia ar, jag sitter ju och skriver har men jag ska allt traka ut er med en mer detaljerad beskrivning om hur vi har kommit hit. Men inte nu. Kanske imorgon, om ni har tur.
Vi bodde mysigt med havsutsikt och en liten terrass. Den var dock alltid upptagen av "partyfolket". De satt dar hela dagarna intill kvallen, da drog de fram hardvaran och festade hela natten. Sa pagick det under hela var vistelse i Huanchaco. Hursomhelst, surfingen. Det var inte svart att hitta stalle att hyra brada men for sakerhets skull bestammde vi oss for att ta en lektion. Pakladda i vatdrakt och med en enorm surfbrada begav vi oss ut i havet.
Det maste ha varit en blasig dag for vagorna var valdigt stora (enligt mig), Jag lyckades komma upp halvt en gang men den mesta tiden spenderade jag med att kampa mig utat. Gang pa gang blev jag drankt av en enorm vag som fick surfbradan att flyga ivag som en skallad katt. Dessutom kande jag mig svag hela tiden.
Vi gav upp surfingen och tog det lite lungt resten av kvallen. Senare blev jag annu trottare och pa natten lag jag med 40,1c feber. Kanske var det darfor jag inte var sa stark i havet. Kan ju alltid skylla pa det i alla fall.
Vi fick aka till sjukhuset, det gick absolut inte att sova. Partyfolket utanfor hjalpte inte precis heller. Pa sjukhuset visade malin upp en lapp dar hon beskrev mina symptom och sa att jag hade varit dalig i magen ngr dagar innan.
Jag fick en spruta i rumpan och jag skojar inte, det var den varsta sprutan jag fatt i hela mitt liv. Det kanndes som om muskeln skulle sprangas. Nar hon var klar kanndes det som om jag hade fatt varldens ondaste traningsvark, fast koncentrerad pa ett och samma stalle. Jag somnade och vaknade upp mycket battre. Grym spruta!
Resten av dagarna blev ligga inne och titta pa tv, forutom sista dagen som jag orkade ut och tittade pa nar malin surfade. Det var mkt mindre vagor och hon var riktigt duktig!
Nu var var resa i Peru nastan slut. Vi skulle flyga fran Lima till Bogota i Colombia. Det skulle bli riktigt spannande. Just nu vet jag ju hur Colombia ar, jag sitter ju och skriver har men jag ska allt traka ut er med en mer detaljerad beskrivning om hur vi har kommit hit. Men inte nu. Kanske imorgon, om ni har tur.
Peru
Det kanns lite konstigt att borja skriva om vistelsen genom Peru nu medan jag sitter, solbrand och varm i en liten by i Colombia, men jag ska gora mitt basta.
Vi landar i Peru. Fran mysiga och hemtrevliga Argentina (som jag verkligen borjat fa smak for) till Peru. I borjan tyckte jag att det verkade riktigt, riktigt trakigt. Det var dimma overallt, mycket bilar och tokig trafik. Det verkade verkligen trakigt.
Vi tog taxi till vart hostel som lag brevid... tja brevid vad som skulle forestalla havet. Nu var det bara dimma. Men vi kom in pa hostelet som var trevligt. Vi tog av oss packningen och at lite frukost. Blodsocker=Mer possetiv Jonathan. Sedan bestamde vi oss for att ga ut och se oss omkring. Nu (till min stora forvaning) hade dimman frosvunnit likt mitt daliga humor och plotsligt befann vi oss i de mest mysiga kvarteren med utsikt over havet. Okej det var inte precis en fin strand men vi hade anda inte tankt bada.
Lunch pa en liten mysig restaurang som serverade fiskratter. Matta och sugna pa att se oss omkring borjade vi vandra mot ett shoppingomrade som skulle ligga ganska nara intill vattnet. Perfekt eftersom att Mallan behovde en ny kamera (hennes blev ju stulen i Argentina). Det var varmt och skont och overallt cyklade folk omkring med "glasscyklar" som serverade de behovande med frysta gudomligheter. Vi kopte ingen.
Vi hittade ingen bra kamerabutik pa stallet men fick tips om en storre affar med elektronikvaror. Taxi hjalpte oss dit och sedan var vi framme. De hade inte samma kamera som Malin hade innan men en battre, dock bara pa deras andra affar (20 min med taxi). Val framma och efter lang vantan fick vi antligen kameran. Hemma pa hostelet raknade vi ut att den kostade nastan tva ganger sa mycket som i sverige men vafan, nu hade vi en kamera!
Lima (som vi landade i) var inte en stad vi stannade i lange. Vi bestamde oss for att aka ner i landet langst kusten. Ett problem var att det pagick demostrationer sa vi kunde inte aka riktigt sa lang ner som vi ville. Men vi kom tillslut till Huacachina. Ett stalle som ar kant for sandboarding (som snowboard fast pa sanddynor). Vi kom fram sakert pa natten med Cruz del sur (sakra bussar med tv-instruktioner hur man spanner fast baltet, tar sig ut etc) men det var inte foran morgonen som vi sag att vi befann oss omringade av sanddynor.
Den pyttelilla staden som lag runt en oas lag mitt i oknen. Det var nastan en overklig syn. Jag trodde att Peru var djungel och massa dimma. Hursomhelst var sandboarding aktiviteten Nr1. Sa det fick det bli. Man blev upphamtad av en dunebuggy (en egenbyggd terrangbil gjord for att kora i sand (med en v8a)). Sedan bar det av pa en j#@¬a fard! Upp och ner for dynorna. Tjejerna ombord skrek och jag skrattade tills munnen var fylld med sand.
Bilen korde en till en topp av en sanddyna dar vi akte pa trabrador med fasten for fotterna. Det gick inte sa bra men nagot som var roligare var att ligga pa mage. Da gick det fort!
Efter en fin solnedgang med endast sanddynor i bakrunden akte vi hem igen. Kvallen gick ut pa att vi festade och sedan blev jag riktigt dalig i magen. Rikgit dalig. Sa halva natten spenderad pa toa var jag inte precis supertaggad pa en lang bussfard upp i norra delen av Peru.
Ok 5 min kvar pa internet sa jag fortsatter imorgon.
Buenos noches
Vi landar i Peru. Fran mysiga och hemtrevliga Argentina (som jag verkligen borjat fa smak for) till Peru. I borjan tyckte jag att det verkade riktigt, riktigt trakigt. Det var dimma overallt, mycket bilar och tokig trafik. Det verkade verkligen trakigt.
Vi tog taxi till vart hostel som lag brevid... tja brevid vad som skulle forestalla havet. Nu var det bara dimma. Men vi kom in pa hostelet som var trevligt. Vi tog av oss packningen och at lite frukost. Blodsocker=Mer possetiv Jonathan. Sedan bestamde vi oss for att ga ut och se oss omkring. Nu (till min stora forvaning) hade dimman frosvunnit likt mitt daliga humor och plotsligt befann vi oss i de mest mysiga kvarteren med utsikt over havet. Okej det var inte precis en fin strand men vi hade anda inte tankt bada.
Lunch pa en liten mysig restaurang som serverade fiskratter. Matta och sugna pa att se oss omkring borjade vi vandra mot ett shoppingomrade som skulle ligga ganska nara intill vattnet. Perfekt eftersom att Mallan behovde en ny kamera (hennes blev ju stulen i Argentina). Det var varmt och skont och overallt cyklade folk omkring med "glasscyklar" som serverade de behovande med frysta gudomligheter. Vi kopte ingen.
Vi hittade ingen bra kamerabutik pa stallet men fick tips om en storre affar med elektronikvaror. Taxi hjalpte oss dit och sedan var vi framme. De hade inte samma kamera som Malin hade innan men en battre, dock bara pa deras andra affar (20 min med taxi). Val framma och efter lang vantan fick vi antligen kameran. Hemma pa hostelet raknade vi ut att den kostade nastan tva ganger sa mycket som i sverige men vafan, nu hade vi en kamera!
Lima (som vi landade i) var inte en stad vi stannade i lange. Vi bestamde oss for att aka ner i landet langst kusten. Ett problem var att det pagick demostrationer sa vi kunde inte aka riktigt sa lang ner som vi ville. Men vi kom tillslut till Huacachina. Ett stalle som ar kant for sandboarding (som snowboard fast pa sanddynor). Vi kom fram sakert pa natten med Cruz del sur (sakra bussar med tv-instruktioner hur man spanner fast baltet, tar sig ut etc) men det var inte foran morgonen som vi sag att vi befann oss omringade av sanddynor.
Den pyttelilla staden som lag runt en oas lag mitt i oknen. Det var nastan en overklig syn. Jag trodde att Peru var djungel och massa dimma. Hursomhelst var sandboarding aktiviteten Nr1. Sa det fick det bli. Man blev upphamtad av en dunebuggy (en egenbyggd terrangbil gjord for att kora i sand (med en v8a)). Sedan bar det av pa en j#@¬a fard! Upp och ner for dynorna. Tjejerna ombord skrek och jag skrattade tills munnen var fylld med sand.
Bilen korde en till en topp av en sanddyna dar vi akte pa trabrador med fasten for fotterna. Det gick inte sa bra men nagot som var roligare var att ligga pa mage. Da gick det fort!
Efter en fin solnedgang med endast sanddynor i bakrunden akte vi hem igen. Kvallen gick ut pa att vi festade och sedan blev jag riktigt dalig i magen. Rikgit dalig. Sa halva natten spenderad pa toa var jag inte precis supertaggad pa en lang bussfard upp i norra delen av Peru.
Ok 5 min kvar pa internet sa jag fortsatter imorgon.
Buenos noches
fredag 16 april 2010
Fortsattning...
Nar det blev for morkt att fiska sokte jag mig tillbaka till varmen och ljuset fran lagerelden. Vinflaskor oppnades och korv grillades. En riktigt mysig campingkvall! Kanske bortsatt fran en ko som gav ifran sig de mest plagsamma ljud nagonstans i forgrunden.
Natten var kall. Och faglar som skrek och hundar som skallde hjalpte inte precis med skonhetssomnen. Men det underligaste var kanske sattet vi vaknade pa.
Tydligen sa var var campinglats aven en betesplats for agarens far. Sa mitt pa morgonen vaknade vi av ett massa ramanden och bjallror som klingade. Roligt satt att bli vackt pa!
Det var en kall morgon men gloden fran gardagens eld var fortfarande var sa vi gjorde upp en ny eld. Jag gick och fiskade (ovanligt) och de andra gjorde snart folje vid bryggan. Vi sag, vad vi tror var en utter/baver som simmade i sjon. Underlig syn.
Sen fick jag en till fisk! Inte sarskilld stor men tillrackligt for att ata. Och jag hade ju lovat Malin en fisk. Sa det blev upp med den, rensa, med de tillgangarna jag hade blev det med en nagelsax... Pa med den pa elden med lite salt och olivolja. Den blev faktiskt riktigt god men det ar ju aldrig fel med sjalvfangad fisk!
Slacka elden, riva talten och packa bilen. Sen bar det av till El bolson (hippiestaden). Den var inte sa ball som vi trodde. huvudpunkten skulle vara en stor marknad men den holl pa att stanga nar vi kom fram. Sa vi at pa restaurang och hittade pa kvallen en billig campingplats som vi grillade banan och choklad vid och sedan sov.
Dagen efter var det tankt att vi skulle over till Chile som ligger valdigt nara men tydligen sa var de enda gransovergangarna langt bort fran dar vi befann oss. Och dessutom fanns det en orolig vulkan nara gransen, sa han vi fragade rekomenderade oss inte att aka den vagen. Istallet begav vi oss upp i landet igen, forbi Bariloche och upp mot en fin sjo. Vi hittade en mysig camping precis vid vattenkanten och vi slog upp talt och gjorde eld igen.
Sista campingkvallen spenderade vi med 5-kamp som jag och Malin anordnade. Det var skoj med camping men det var riktigt skont att ta in pa hostel dagen efter med en riktig mjuk och varm sang!
Nu var min och Malins resa med de andra slut. Vi skulle till B.A for att sedan ta oss till Peru och de skulle langre ner i Argentina for att se pa glaciarer:)
Var bussresa tog 22h och det kandes det skont att man redan kannde till staden lite. Pa kvallen gick vi pa en "trummuppvisning" som hette bomba del tiempo. Det var halvt utomhus och folket som spelade var riktigt duktiga. Ol serverades i literglas och utanfor erbjod folk en crazy cookies! Nej tack.
Sista dagen i Argentina och med presenten fran Malins foraldrar (tack igen!) sa at jag och Malin pa "Siga la vaca"="folj kossan". Det var ungefar den godaste kotterfarenheten jag haft i mitt liv. Det fanns en stor buffe med alla icke kottvaror som man gick och plockade fran, sen tog man ett separat fat och gick till kottgubbarna som stog bakom en grill full med korv, flask, oxfile, lalala, you name it! De hade allt och det var grymt gott! Allt inkl dricka och efterratt 65 pesos (130:-) Grymt bra avslutning pa ett grymt land!
Nu ar vi i Colombia men mellan Argentina och Colombia finns Peru som vi spenderade en fullspeckad vecka i. Men den veckan tankte jag ta nasta internettillfalle. sa ni far noja er med det har sa lange:)
Hasta luego!
tisdag 6 april 2010
Ingen text men lite bilder
Solbrannd?
Taggbollar!
Vandring till toppen av ett berg
Blir hungrig nar jag ser dessa bilderna!
Lagar Linns cykel
Vin, vin, vin vin
Plockar druvor till Malin
Vin avnjuts bland vinrankor=)
Fore och efter bilder
Jag som cowboy och nagon ful med truckerkeps bakom
Hastar
Pablo och hans hast
Malin
Mastaren pa tango!
Grymt smart balkong?
Fotboll i La Bocca!
Mitt forsta hostel
Empanadas pa gatan i B.A
Djurparken i B.A
Taggbollar!
Vandring till toppen av ett berg
Blir hungrig nar jag ser dessa bilderna!
Lagar Linns cykel
Vin, vin, vin vin
Plockar druvor till Malin
Vin avnjuts bland vinrankor=)
Fore och efter bilder
Jag som cowboy och nagon ful med truckerkeps bakom
Hastar
Pablo och hans hast
Malin
Mastaren pa tango!
Grymt smart balkong?
Fotboll i La Bocca!
Mitt forsta hostel
Empanadas pa gatan i B.A
Djurparken i B.A
Flodhasten var arg.
lördag 3 april 2010
Bariloche
Nu har vi lamnat vinpimplarstaden och akt vidare 18 timmar med buss soder, till staden Bariloche. Bariloche ligger i det sa kallade "Lake district", ett omrade fullt med nationalparker, sjoar, floder och berg.
Fran buss till taxi och taxi till vart hostel. Dar vi bodde fanns det en fin terass med utsikt over staden. Maten ingick pa detta hostellet vilket ar mycket bra :)
Staden. Staden ar inte sarskillt stor. Det som finns ar chokladaffarer och vildmarksaffarer. Lite till kanske men valdigt mycket chokladaffarer. Sa vi kopte choklad. Sen kopte vi hamburgare pa ett gatustand for 10:-/burgare. Vi fick sta i en lang ko och vanta pa burgarna tillsammans med folk som tog sin siesta.
Matta och belatna kande vi att det var dax att rora pa oss. Vi hyrde bil och talt for att bila runt bland sjoar och kanna pa campinglivet!
Var trogne kampe for 4 dagar framover blev en gra Renault Kangoo. Talt och sant kunde vi delvis hyra. Jag kopte mig ett fiskespo (fisket har ar nagot utav varldens basta), och vi bunkrade upp med korv, vin och diverse nodvandigheter.
Fullpackade (bilen) korde vi ut fran den kakaoluktande staden vidar soder ut. Forsta campingen blev ganska nara Bariloche pga att morkret snabbt letar sig fram i det har landet. Solen gar ner halv 9 ungefar. Vi slog upp talten pa en liten camping, typ snarare en tradgard. Agaren hade en hund som hette Rocko. Rocko, en okand hundvalp och en enorm st. bernads busade och brakade medan vi satte fyr pa en eld. Nar vi senare borjade grilla och ata korv satt plotsligt alla 3 hundarna snallt runt oss och vantade. Den lille valpen fick nastan tag pa min korv nar jag vande blicken till.
Jag och Malin sov i ett talt medan Hanna, Linn och Johanna sov i ett annat. Vart talt liknade ett leksakstalt i storleken. Jag kunde inte ligga raklang men vi somnade hur som helst varma och goa! Vaknade gjorde vi av regnet (om man raknar bort de ovriga 20 gangerna jag vaknat av hundar, faglar och annat som vasnats). Jag och Malin hade klarat oss ganska bra fran att bli blota men tydligen hade det droppat in vatten i de andras talt. Vi hade sett fram emot att vakna av solen som los upp hela taltet och att varmen fick en att vilja ga ut bland kvittrande faglar och funktig dagg i graset. Men det blir inte alltid som man tankt sig.
Efter att ha betalat 25 pesos var (ungefar 50SEK) fortsatte bilturen i regnigt vader mot en liten hippiestad vid namn El Bolson. Dar ska de tydligen vara en grym marknad pa torsdag. Det var onsdag och det daliga vadret fick oss att aka annu langre ner i landet dar det skulle finnas en fin sjo som vi garna ville campa vid.
I Argentina ar det inte riktigt som i Sverige vad det galler att campa och vistas i naturen. Allemansratten ar nagot som skulle fa vilken argentinare som helst att rynka pa ogonbrynen. Den mark som ags av personer ar antingen igenbommad och avsparrad med staket eller sa ar det en camping som tar betalt per person for en taltplats.
I Argentina ar det inte riktigt som i Sverige vad det galler vagar. En fin asfvaltsvag kunde utan forvarning overga i en gropig och skumpig grusvag som skulle ge stotdamparna ett rejalt traningspass! Grus ar kul, asfalt ar overskattat.
Efter att allas inre organ skakats sonder och efter ett par stopp vid kossor och hastar hittade vi en fin camping vid en sjo. Sjon hade till och med en brygga som man kunde fiska pa! Nu var vi verkligen ute pa landet!
Agaren till campingen var en blond tysk som pratade dalig engelska. Men med bade mina spanska och tyska kunskaper lyckades jag prata lite med honom och fick lov att fiska pa hans brygga (annars kostar ett fiskekort typ 75pesos per dag).
Vi slog upp talten under ett strak av pilliknande trad och medan tjejerna (tro det eller ej) gjorde upp eld gick jag till bryggan for att prova min lycka. Sjon bublade av fiskar som var uppe vid ytan och smaskade pa dagsslandor (mayfly). Det ultimata hade varit att flugfiska men mina begrandsade kunskaper lamnade mig med ett spinnspo. Efter ca 10 min fick jag mitt forsta napp. Och som nastan alltid vad det galler regnbage kanns det som om fisken drar 10 ganger storre an vad den egentligen ar.Malin ville garna att vi skulle grilla fisken men som trogen fiskekompis valde jag att satta tillbaka den sa att den kunde vaxa till sig!
Mot att jag satte tillbaka den skulle jag ocksa fanga en till sa att Malin blev nojd. Nar morkret foll borjade talamodet ta slut men sa plotsligt fran ingen stans var det fisk pa kroken igen! Nu var det nagot storre, det kanndes! Efter en stunds fight var fisken vid bryggan men i sitt sista ryck fick den kroken att lossna och den smet ivag i det morka manbelysta vattnet.
Fortsattning foljer!
Fran buss till taxi och taxi till vart hostel. Dar vi bodde fanns det en fin terass med utsikt over staden. Maten ingick pa detta hostellet vilket ar mycket bra :)
Staden. Staden ar inte sarskillt stor. Det som finns ar chokladaffarer och vildmarksaffarer. Lite till kanske men valdigt mycket chokladaffarer. Sa vi kopte choklad. Sen kopte vi hamburgare pa ett gatustand for 10:-/burgare. Vi fick sta i en lang ko och vanta pa burgarna tillsammans med folk som tog sin siesta.
Matta och belatna kande vi att det var dax att rora pa oss. Vi hyrde bil och talt for att bila runt bland sjoar och kanna pa campinglivet!
Var trogne kampe for 4 dagar framover blev en gra Renault Kangoo. Talt och sant kunde vi delvis hyra. Jag kopte mig ett fiskespo (fisket har ar nagot utav varldens basta), och vi bunkrade upp med korv, vin och diverse nodvandigheter.
Fullpackade (bilen) korde vi ut fran den kakaoluktande staden vidar soder ut. Forsta campingen blev ganska nara Bariloche pga att morkret snabbt letar sig fram i det har landet. Solen gar ner halv 9 ungefar. Vi slog upp talten pa en liten camping, typ snarare en tradgard. Agaren hade en hund som hette Rocko. Rocko, en okand hundvalp och en enorm st. bernads busade och brakade medan vi satte fyr pa en eld. Nar vi senare borjade grilla och ata korv satt plotsligt alla 3 hundarna snallt runt oss och vantade. Den lille valpen fick nastan tag pa min korv nar jag vande blicken till.
Jag och Malin sov i ett talt medan Hanna, Linn och Johanna sov i ett annat. Vart talt liknade ett leksakstalt i storleken. Jag kunde inte ligga raklang men vi somnade hur som helst varma och goa! Vaknade gjorde vi av regnet (om man raknar bort de ovriga 20 gangerna jag vaknat av hundar, faglar och annat som vasnats). Jag och Malin hade klarat oss ganska bra fran att bli blota men tydligen hade det droppat in vatten i de andras talt. Vi hade sett fram emot att vakna av solen som los upp hela taltet och att varmen fick en att vilja ga ut bland kvittrande faglar och funktig dagg i graset. Men det blir inte alltid som man tankt sig.
Efter att ha betalat 25 pesos var (ungefar 50SEK) fortsatte bilturen i regnigt vader mot en liten hippiestad vid namn El Bolson. Dar ska de tydligen vara en grym marknad pa torsdag. Det var onsdag och det daliga vadret fick oss att aka annu langre ner i landet dar det skulle finnas en fin sjo som vi garna ville campa vid.
I Argentina ar det inte riktigt som i Sverige vad det galler att campa och vistas i naturen. Allemansratten ar nagot som skulle fa vilken argentinare som helst att rynka pa ogonbrynen. Den mark som ags av personer ar antingen igenbommad och avsparrad med staket eller sa ar det en camping som tar betalt per person for en taltplats.
I Argentina ar det inte riktigt som i Sverige vad det galler vagar. En fin asfvaltsvag kunde utan forvarning overga i en gropig och skumpig grusvag som skulle ge stotdamparna ett rejalt traningspass! Grus ar kul, asfalt ar overskattat.
Efter att allas inre organ skakats sonder och efter ett par stopp vid kossor och hastar hittade vi en fin camping vid en sjo. Sjon hade till och med en brygga som man kunde fiska pa! Nu var vi verkligen ute pa landet!
Agaren till campingen var en blond tysk som pratade dalig engelska. Men med bade mina spanska och tyska kunskaper lyckades jag prata lite med honom och fick lov att fiska pa hans brygga (annars kostar ett fiskekort typ 75pesos per dag).
Vi slog upp talten under ett strak av pilliknande trad och medan tjejerna (tro det eller ej) gjorde upp eld gick jag till bryggan for att prova min lycka. Sjon bublade av fiskar som var uppe vid ytan och smaskade pa dagsslandor (mayfly). Det ultimata hade varit att flugfiska men mina begrandsade kunskaper lamnade mig med ett spinnspo. Efter ca 10 min fick jag mitt forsta napp. Och som nastan alltid vad det galler regnbage kanns det som om fisken drar 10 ganger storre an vad den egentligen ar.Malin ville garna att vi skulle grilla fisken men som trogen fiskekompis valde jag att satta tillbaka den sa att den kunde vaxa till sig!
Mot att jag satte tillbaka den skulle jag ocksa fanga en till sa att Malin blev nojd. Nar morkret foll borjade talamodet ta slut men sa plotsligt fran ingen stans var det fisk pa kroken igen! Nu var det nagot storre, det kanndes! Efter en stunds fight var fisken vid bryggan men i sitt sista ryck fick den kroken att lossna och den smet ivag i det morka manbelysta vattnet.
Fortsattning foljer!
fredag 26 mars 2010
Fran B.A till Mendoza!
Nu var det nagra dagar sedan jag skrev, sa det kansk blir lite svart att komma ihag allt (vin ar ju valdigt populart i mendoza)... Men sist jag skrev var vi i B.A och nu har vi med hjalp av buss, kakor och lite frukt tagit oss till andra sidan Argentinga, narmare bestamt Mendoza.
Nar vi kom fram kandes staden beydligt mindre men ocksa lite lugnare. I B.A var det nastan lite obehagligt nar vi skulle till busstationen pa kvallen. Det marktes direkt att vi hade akt flera kvarter med tunnelbanan. Nar man kom upp fran trapporna mottes vi av en stirrade hund och en gubbe med snor hangandes ur nasan som rotade i soppor...
Fran busstationen till ett Hostel. Vi bor numera i dorms, flera vaningssangar i ett rum. Lite jobbigt att sova 2 personer i en 90 sang men det jobbigaste ar ju att man inte kan sprida sina saker overallt som man gor pa hotell. Gatorna i Mendoza ar fyllda av plakat och reklam for olika turer man kan boka. Horse back riding, rafting, wine tours, hiking, etc etc. Vi bestammde oss for att rida lite hast i bergen, en sa kallad sunset riding. Allmant kannt ar att folket i argentina ar halvdaliga pa att halla tiderna sa nar vi val kom fram till bergen (efter en lang och skumpig resa ) var solen redan nere. Men det gjorde inte sa mkt.
Att rida uppe i bergen med endast manen som ljuskalla var riktigt frakt. Var guide hade rod basker pa sniskan och sag ut som en Argentinsk cowboy. alla som var med pa turen red pa ett langt led medan guiderna red vid sidan och uppmanade hastarna att raska pa. Kvallen avslutades med rumpvark och asado (b.b.q) med vin! Dar fick vi aven lite geografi lektion av guiden. Tydligen regnar det 7 dagar per ar i Mendoza, typ tvart emot vad vi har i sverige...
Nasta dag var det dax att cykla bland vingardar. Man kunde boka en tur men vi valde att hyra cyklar sjalva och utforska de olika vingardarna som lag i omradet utanfor mendza. Vissa vingardar var stora och kandes pakostade medan andra var mkt mindre och mer genuina. Riktigt harligt var det iaf att cykla omkring i solen, ta en paus pa en vingard for att prova lit vin, plocka lite vindrovor fran rankorna och sedan cykla vidare!Tempus alba hette en vingard som hade det godaste vinet (enligt mig). En Merlot fran 2005. Valbalanserad, hint av ekfat men anda fruktig. luktade lite plommon! Prova prova! Aven deras Malbec (som ar den druvan mendoza ar mest kand for) smakade mkt gott. Ett mer robust vin ar tempus Pleno som var lagrat mycket langre i franska ekfat.
Nu har vi fatt i oss tillrakligt med vin och idag aker vi upp till ett Hostel som ligger uppe i bergen. Det finns inte sa mkt runt omkring, men vi vill vandra och hikea sa det blir nog perfekt. punta de vacas heter stallet. Ska skriva mer nar vi kommer dit. och eftersom jag inte har nagon kamera snor jag lite bilder frang GE.
Tills vi ses igen!
fredag 19 mars 2010
Tillbaka till Club69
Godmorgon. Efter att vi blivit vackta av personalen for en "inspection" och atit frosties med ljummen mjolk gick jag och Malin en promenad tillbaka till utestallet dar hon tappat sin kamera. Det var varmt.
Ett utestalle ar val aldrig sa dott som vid 12 pa morgonen men vi ringde pa en porttelefon och tro det eller ej, det var nagon dar. Nagon som inte kunde prata engelska... Men efter 6 terminer av spanska var val inte det ngt problem for mig? Eeh, hola... otra dia... eeh. Tienes una persona que hablas Ingles? Efter en stund fick vi prata med en man som forsakrade sig om att det inte hade fatt in nagon kamera.
Nu ska vi aka till de farglada husen i stadstelen Boca. fakta: Turister ska inte vara dar efter kl. 18:00, da aker alla poliser darifran...
Ciao
Ett utestalle ar val aldrig sa dott som vid 12 pa morgonen men vi ringde pa en porttelefon och tro det eller ej, det var nagon dar. Nagon som inte kunde prata engelska... Men efter 6 terminer av spanska var val inte det ngt problem for mig? Eeh, hola... otra dia... eeh. Tienes una persona que hablas Ingles? Efter en stund fick vi prata med en man som forsakrade sig om att det inte hade fatt in nagon kamera.
Nu ska vi aka till de farglada husen i stadstelen Boca. fakta: Turister ska inte vara dar efter kl. 18:00, da aker alla poliser darifran...
Ciao
torsdag 18 mars 2010
Varmt fast kallt.
Hej hola halla!
Nu har jag efter en trakig och obekam resa, antligen kommit fram till B.A.
Nar vi skulle landa var det dimma anda tills vi var vid landningsbanan. Helt sjukt vad jobbigt det maste ha varit om man inte visste hur hogt upp man var. 18 C men det kanns skont att slippa jacka och halsduk...
Traffade Malin pa flygplatse (lycka). Sedan akte vi till vart hostel. Det ar ett mysigt och hyfsat stort stalle. Hogt i tak och luktar ungefar som en second hand affar... =)
Jag och malin har fatt ett "penthouse". Det ar ungefar en brandstege som leder upp till en vind. Pa ett smutsigt och orenoverat satt ar det faktiskt ganska mysigt.
Idag ((18:e mars) ar det Linns fodelsedag. Vi gick till ett zoo. Dar fanns Massor med stackars djur som inte passade in i en storstad. Isbjorn? snacka om varmt! Sen var det massor av andra djur. Zebra ar nagot som jag tycker ar valdigt fint. Apor, lejon, tigrar, etc etc. Plus massor av kanin/radjursliknande djur som strovade omkring pa graslattarna.
Nu har vi precis kommit hem fran en utekvall pa club 69. Tydligen en gayklubb men det gor det ju inte mindre roligt?
Nagot som ar mindre rolig ar att Malins kamera forsvann pa stallet... vi letade pa golvet och fragade i baren men den var sparlost forsvunnen. Trakigt eftersom hon precis fatt en helt ny kamera...
Nu ar det dax att kravla sig upp for trappan till vart penthouse och ga och sova. vi hors snart igen.
Nu har jag efter en trakig och obekam resa, antligen kommit fram till B.A.
Nar vi skulle landa var det dimma anda tills vi var vid landningsbanan. Helt sjukt vad jobbigt det maste ha varit om man inte visste hur hogt upp man var. 18 C men det kanns skont att slippa jacka och halsduk...
Traffade Malin pa flygplatse (lycka). Sedan akte vi till vart hostel. Det ar ett mysigt och hyfsat stort stalle. Hogt i tak och luktar ungefar som en second hand affar... =)
Jag och malin har fatt ett "penthouse". Det ar ungefar en brandstege som leder upp till en vind. Pa ett smutsigt och orenoverat satt ar det faktiskt ganska mysigt.
Idag ((18:e mars) ar det Linns fodelsedag. Vi gick till ett zoo. Dar fanns Massor med stackars djur som inte passade in i en storstad. Isbjorn? snacka om varmt! Sen var det massor av andra djur. Zebra ar nagot som jag tycker ar valdigt fint. Apor, lejon, tigrar, etc etc. Plus massor av kanin/radjursliknande djur som strovade omkring pa graslattarna.
Nu har vi precis kommit hem fran en utekvall pa club 69. Tydligen en gayklubb men det gor det ju inte mindre roligt?
Nagot som ar mindre rolig ar att Malins kamera forsvann pa stallet... vi letade pa golvet och fragade i baren men den var sparlost forsvunnen. Trakigt eftersom hon precis fatt en helt ny kamera...
Nu ar det dax att kravla sig upp for trappan till vart penthouse och ga och sova. vi hors snart igen.
onsdag 17 mars 2010
Nu bär det av
En timme kvar tills vi åker till flygplatsen. Sen blir det en baguette i Paris, kanske 2 för jag har typ 6 timmar att döda på flygplatsen... Nästa gång vi hörs sitter jag förhoppningsvis och njuter av e stor stek med ett gott vin till:) (i Argentina)
Ciao!
Ciao!
tisdag 16 mars 2010
Avskedsmiddag
Middagen är avklarad; Dill och majonäsgrattinerad laxfilé med klyftpotatis, hollandaise sås, servarad med en bädd av grymt god sallad (mammas recept). Imorgon 16:00 bär det av till Argentina!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
