Fortsattning 2.

Vi lag i trampolinen och lyssnade pa ljudet av vattnet som lat nar baten flot fram. Lite trakigt att vi inte seglade med segel kanske men motorludet forsummar vi fran det minnet. Vi pratade lite med folket som verkade riktigt trevliga, drack ol pa relingen med fotterna dinglande ner mot det knallbla havet och sag solen ga rakt ner i vattnet, utan nagon syn av land.

Pa kvallen umgicks vi vid middagsbordet och mattade magen med rom och cola (There is no Cola, only Pepsi(Sa Fritz pa tysk-engelsk brytning)). Nastan allt Fritz sa blev roligt och allt han sa skulle aterberattas med dalig engelska. Healloo. Daant be sorryy, be hjappy. Faack. Ja, han var allt en riktig rolig gubbe (han var sakert 60) som man antingen hatade eller alskade. De flesta av vara resinarer alskade nog han. Kvallen slutade med att vi somnade ute pa trampolinerna.

Heallooo? Pleeaase! You hjave to moove, It is going to get DANGEROUS!

Jag hade inte riktigt sovit utan legat och tittat ut mot den morka natten som lag framfor baten. Langre fram skymtade jag morka moln och ju narmre vi kom ju mer borjade det blasa och sen kom Fritz ut och skrek.

Vi tog vara tacken och kuddar och gick ner till var supertighta kabin som vi blev tilldelade pa forsta dagen. Det var varmt och svettigt och om man oppnade takluckan kom det nu in regn fran ovadret som vi precis hamnat i. Tydligen var det inte sa farligt som vi trodde sa efter ett tag somnade jag.

Nar jag vaknade var det varmt. Vi stod stilla och jag hade sma minnen fran natten av att Fritz hade ropat pa Louise att han skulle slappa ner ankaret. "Louise! Por Favor!" Solen var nog pavag upp for det var ganska ljust i takluckan. Malin ville att vi skulle ga upp och bada (vi hade inte fatt bada alls nar vi var pa det oppna havet). Jag stack upp huvudet ur takluckan och fick nog se den finaste vyn man kan vakna upp till. Vi lag 30m fran en palmfylld o med kritvit sand och vattnet skiftade i turkost, blatt och gront. Valkommen till paradiset (eller rattare sagt San Blas).

Vi simmade i land till den ode on som inte var sarkillt stor men valdigt vacker. Vi promenerade runt medan solen langsamt steg mot himlen. Vi hittade en hog med massor av fina snackor och malin brannde sig pa en manet. Det kanns svart att beskriva hur himla vackert allt var sa jag ska visa alla bilder sen istallet. Efter frukost akte vi till en ny o, nastan lika vacker men med massa snorkling. Vid kanten av revet sluttade det ner och blev ca 20m djupt. Da blir vattnet sa morkblatt att man knappt kan se. Men Malin sag nagot och pekade hetsigt mot det morka foremalet som langsamt rorde sig i det bla. Forst trodde jag att det var en haj och aven om man vet att de flesta hajar ar ofarliga och att de sallan anfaller sa ros man anda till. Men nar jag kollade nogrannare var det en stor stingrocka. Valdigt maktig att se den flyta fram som ett flygplan i luften. Sakert nastan 2 meter bred. Vi sag aven en stor stingrocka som hoppade (visste inte att de gjorde det). De hoppar tydligen for att bli av med fiskar eller parasiter som sitter pa kroppen.

Pa natten la vi ut bete som vi fangat med Harpun (de tva Australienarna hade fangat dem) for att forsoka fanga nagot stort. Betet var ungefar 30cm sa man kunde ju bara hoppas. Enligt Fritz hade de precis pa den har platsen fangat en 15kg Havsabborre pa senaste resan, och aven en haj. Fiskarna var listiga och lyckades fa med sig fisken utan betet. Jag horde hur linan drog ivag men nar jag val var uppe pa dack stod Louis med en krok i handen och en ledsen min.

Nasta dag foljde vi med en lokalgubbe som skulle visa oss hur man fiskade havshummer. Det var mer som en snorklingtur. Fast han visade faktiskt nar han fangade en utav humrarna. Han var mycket duktigt. Sa till middag blev det hummergryta med diverse fiskbitar. Mums.

Sista natten ankrade vi vid varldens vackraste solnedgang. Vattnet var inte lika klart som innan men vi roade oss pa dack med rom och cola, aven lite lime for att liva till det. Har var det lite djupare sa vi gav fisket ett till forsok. Med en papegojfisk pa kroken var det bara att vanta pa att det skulle nappa. Jag satt pa trampolinen med Malin och de fran Australien (det var vi som delade intresset for att fiska). Plotsligt horde jag hur linan langsamt drogs ut, sen gick det snabbare och snabbare. Fish! Ropade jag och vi sprang fram till linan. Fritz kom studsandes och var snabbt framme for att sla pa bromsen. Pang! fisken var pa kroken och Fritz borjade veva in. Alla stod lutade over relingen for att se vad som skulle komma upp ur det backsvarta vattnet. Nagon hade hamtat en ficklampa som de borjade lysa med ner i vattnet. Plotsligt var den vid ytan men det var svart att avgora vad det var eftersom att den plaskade nagot fruktansvart men nar den blev trott sag vi alla, SHARK!

Nurse shark rattade Fritz oss och den sag faktiskt inte alls sa farlig ut. Mer som en haj som simmar pa botten och ater smafisk men anda, det var en HAJ! Den beraknades till ungefar 2m lang och eftersom det var var sista dag viste inte Fritz om han ville behalla den. Hajen fick helt enkelt sitta kvar pa linan under natten och pa morgonen kanske nagon fran oarna skulle komma och hamta den. Men typsikt sydamerikanskt vis dok killen aldrig upp pa morgonen sa istallet blev hajen (som simmat i cirklar hela natten) valdigt glad nar Fritz slapte los den. Och med en sa fin gest avslutades var helt underbara segeltur, fran Colombia till Panama.